Post. Så. Jävla. Trist.

Idag har jag en öppna-posten-dag. Jag är en pappers- och postinvalid och behöver flera veckors startsträcka för att orka vissa kuvert.

Som jag ser det finns det tre problem med post
1) Man fattar inte innehållet. Som det där med pension och pensionsval. Man ska sätta sig in i ekonomiska termer och göra beslut som enligt brevet kan vara avgörande för om man ska leva pensionärslivet med nudlar eller oxfilé. Samtidigt ska man göra val som rör det allra heligaste. Familjen. Barnen. ”Vill du att dina efterlevande ska få ta del av din pension om du dör?” Och vill man det så höjs premien och vill man inte det så får man ångest. Nej. Jag väljer bort det där. Mina ungar förlorar sin mamma innan hon hunnit fylla 65 och inga pengar får de heller. GAH! Jag är ingen ekonom. Jag vill inte vara någon ekonom. Och jag är ingen spåkärring. Jag vet inte hur länge jag lever och om mina barn behöver nåt extra skydd om jag dör imorgon. Jag kan inte svara på det där. Sluta skicka krångliga brev till mig. Tack!

2) Det tar tid. Att öppna ett brev kräver inte bara energi utan tid också. För man måste kanske ringa till avsändaren om man inte fattar innehållet. Eller Googla. Och börjar man Googla så hamnar man på alla möjliga sidor och irrar bort sig i internetus härliga värld av nonsens och tidsfördriv. Och vips så är det lunch och man har bara kommit halvvägs i posthögen.

3) Pappershögen förökar sig. När posten är oöppnad så ligger den fint på ett och samma ställe. Man vet var man har den. Posten, ja den ligger ju i hallen. På byrån. Där den ska vara. Allt det där sabbas när man börjar öppna kuverten och den enda högen på byrån i hallen förvandlas till fyra högar och sju nya lappar på kylskåpet. För vad gör man med kallelser till sjukhuset? Information från banken? Eller det där braiga prenumerationserbjudandet som man inte vill missa men kanske inte har råd att ta just nu? Man lägger pappren i små nya högar, på köksbordet, i fönstret och bredvid högen med oöppnade brev….

Det här blogginlägget är typexemplet på hur det blir när jag har min postöppnardag. Det blir någonting annat. Men nu är det slutbloggat! Nu måste jag ta hand om papperskaoset på köksbordet och golvet. Och så måste jag ringa till två myndigheter till. Bye bye!

Annonser
Det här inlägget postades i Mish Mash. Bokmärk permalänken.

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s