Skaffa ett liv. Eller en hund.

Läser Insidan i dagens DN. Det handlar om skönhetsoperationer. Kvinnan som tidningen pratat med har opererat olika saker, hon vill inte gå in på vad och hur mycket. Hon är iallafall för det där med operationer och anser att man ska operera det man har komplex för. Det är en ynnest att kunna hjälpa andra att våga ta steget, säger hon i intervjun.

Och visst. De flesta vill vara snygga och eftertraktade. Ha en 50 årings visdom, en 20 årings kropp och knulla som en 40 åring (de ligger visst på topp när det gäller sexualitet) hela livet. Okej. Ingen vill väl vara ful och fet och gammal. Egentligen. Men om vi människor aldrig accepterar livets och kroppens gång utan alltid strävar emot med operationer, krämer och hokus-pokus-tabletter. Vart är vi på väg då?

Jag tycker att det är så sorgligt. Att se den där kvinnan som så gärna vill vara ung igen. Hon som säkert växer en meter när någon säger att hon är snygg och ser tjugo år yngre ut än vad hon är. Och vars uppdrag verkar vara att hjälpa andra att våga ta klivet och operera sig eller fixa till det de är missnöjda med på kroppen. Varför har hon inte kommit längre? Varför har hon inte skaffat sig något större än den egna kroppen när det finns så mycket annat att fokusera på runt omkring?

Nu låter det här säkert flummigt och pretto men jag undrar om den där kvinnan, och alla andra människor som älskar att modelera med sin kropp, inte skulle skeppas till något barnhem i Afrika eller Indien? Eller sättas i en organisation som jobbar mot trafficking. Eller varför inte låta dem servera mat på ett härbärge emellanåt eller jobba på en kvinnojour? Jag tror att många av dem skulle få lite perspektiv på tillvaron. Tänka om. Tänka på det som är viktigt. Egentligen. Jag tror fanemej att den där kvinnan skulle kunna växa en meter om hon fick en meningsfull tillvaro! Om hon fick dela ut vinterkläder till hemlösa ikväll. I en miljö där alla skiter fullständigt i Restylane, bröstimplantat och läppförstoringar. Där hon får vara behövd och älskad för den hon är, inte bedömd eller dömd efter hur hon ser ut.

Jag önskar att den där kvinnan kommer att vakna upp och att hon ser en ynnest i att kunna hjälpa andra människor med något meningsfullt och viktigt istället för att lägga fokus på att förhindra sitt åldrande.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Mish Mash. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skaffa ett liv. Eller en hund.

  1. OppositeYoy skriver:

    Heja! Jag håller med dig helt! Samhället är så extremt utseendefixerat och jag mår illa varje gång någon känd ung tjej utbrister i pressen ”Min tuttförstoring (alt. utvik i Slitz) kunde jag göra pga att jag har en så bra självkänsla och känner en trygghet i mig själv.” Baaaaah, det är väl precis tvärt om? Jag vet åtminstone 2 som har sagt ungefär så.

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s