Världens fulaste byxor.

Min mamma är 64 år. Hon borde göra det som andra 64-åringar gör, längta efter pensionen, resa utomlands, spela golf, göra roliga saker med barnbarnen. Leva livet. Utan småbarn, karriär och mitt-i-livet-stress. Tyvärr blev det inte så för min mamma. Hon fick diagnosen Alzheimers för fem år sedan. Det har gått fort utför. Det hon vill förmedla kommer inte ut så hon sitter mest och sjunger. Hon börjar en mening så klart och fint men tappar. Tappar orden och tappar gnistan i ögonen. Återgår till sången och där är inte en vers rätt utan det liknar mest en bön på något obegripligt språk.

Min mamma är lite av en grönsak. En sån där som skulle dö om det inte fanns personal som såg till att hon fick mat och omvårdnad. En grönsak kräver inte så mycket egentligen. Och ingen bryr sig riktigt om en grönsak heller. För mig är hon död. Jag skäms nästan när jag säger det men det är sant. Hon har sakta men säkert dött. Nu är hon bara ett skal som sitter där och sjunger. Små, små stunder så får vi kontakt och då påminns jag av att det är min mamma. Min mamma grönsaken med mjukisbyxor.

Jag vet att hon skulle hatat dem. Hon skulle sagt, okej på rummet men inte bland folk. Min mamma har alltid älskat kläder! Haft garderoberna fulla. Det har inte varit några märkvärdiga grejer men moderna kläder från de vanligaste kedjorna. Hon ville alltid vara fräsch, lukta gott och ha snygga kläder och sjalar. Visst har hon haft mjukisbyxor också, men bara framför tv:n.

På mammas avdelning har alla mjukisbyxor. Personalen tycker att det är bra. Man kan tvätta dem i 60 grader, de är sköna att ha på sig och lätta för personalen att ta av- och på. Jag förstår dem. Och jag har gjort som de har velat och köpt ett gäng hemska byxor till mamma. Dagisbyxor. Grönsaksbyxor. Det gör ont att se henne sitta där som ett skal. Och det gör ont att hon dessutom är ett skal med byxor som både hon och jag avskytt och gjort oss lustiga över. Nu ska jag ta på mig nå´t riktigt fint, hö, hö. Har vi sagt när vi dragit på oss mjukisbrallorna hemma. 

Jag vet att det finns viktigare saker att fokusera på men just nu kan jag bara tänka på min lilla mamma som sitter där och sjunger som en grönsak. I världens fulaste gråmelerade mjukisbyxor. Och jag kan inte ens tracka henne för dem.

Annonser
Det här inlägget postades i Alzheimers. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Världens fulaste byxor.

  1. Elisa skriver:

    Åh du skriver så fint! Nu vill jag gråta en skvätt gör dig och din mamma. Så orättvist och sorgligt<3

  2. Pyspunka skriver:

    Tack Elisa! Ja det är sorgligt! Inte att hon sitter där med mjukisbyxor utan att hon sitter där, som en grönsak utan värde. Och hon bryr sig inte ens om mjukisbyxor längre. Och ingen bryr sig om ifall hon skulle avsky mjukisbyxor heller. Jag hoppas att de snart hittar bot mot Alzheimers. Det är en grym sjukdom.

  3. OppositeYoy skriver:

    Oj vilken bra text! Du skriver humoristiskt, kärleksfullt och respektfullt om din mamma som har försvunnit från omvärlden och från dig. Det måste vara väldigt jobbigt för dig och jag tycker att du gör alldeles rätt i att skriva om det. Det är ”bra” för dina läsare att få en inblick i hu det är att leva med en dement, och det är antagligen ”bra” för dig att skriva av dig.

    • Pyspunka skriver:

      Tack! Vad kul att du gillade texten! Det kommer nog att bli några mamma-vändor här i bloggen, känner att jag behöver skriva av mig lite. Tror som dig att det kan vara bra att låta det komma ut.

  4. metamorphosis skriver:

    Så fint du skriver. ❤

    Det är svårt när de man älskar försvinner, samtidigt som de ändå finns kvar. ❤

  5. garnomera skriver:

    Du skriver väldigt rakt och fint. Du är väldigt modig som vågar skriva som du känner, det som dom flesta andra, av olika orsaker, tror att man inte får säga!

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s