Jag skulle vilja ringa henne nu.

Ibland när det är tungt slås jag av tanken att jag ska ringa mamma. Det blir en aha-tanke. En mikrosekund av lättnad. Mamma ja, hon kan ju det där med barn och stökiga tonåringar. Till henne kan jag alltid ringa och kräkas ut om allt det jobbiga och svåra med att vara förälder.  Mamma står alltid på min sida och kan ge råd utan att trampa mig på tårna.

I nästa sekund dras mattan bort och jag kommer på hur det är. Mamma finns där i luren  men hon kan inte alls stötta eller ge något råd. Ja hej, säger hon som vanligt när jag ringer och sedan hörs det bara en massa skrap. Hon har tagit bort luren från örat. Leker lite med knapparna och visslar för sig själv.

Min mamma. Hon finns, men ändå inte.

Annonser
Det här inlägget postades i Alzheimers. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag skulle vilja ringa henne nu.

  1. mammahela skriver:

    usch,, min mormor har alzheimer och jag tycker det är skitjobbigt. Kan inte ens tänka tanken på att mamma skulle ha det.

    • Pyspunka skriver:

      Visst är det en hemsk sjukdom? Vi får hoppas att de kommer på botemedel snart! Så att inte du och jag sitter där och gaggar om ett par år 😉

      • mammahela skriver:

        Fast jag gaggar nog en hel del redan, och glömmer allt *hehe*

        Nehh skämt ådsido, det är en hemskt jävla skit sjukdom som inte borde få finnas.

        Det värsta är att de kan leva med detta i hur många år som helst.

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s