Gulliga pojkar och tuffa flickor

Varje dag är det flera personer som använt sökorden uppfostra pojkar och hamnat här. Jag tror att det har att göra med det här inlägget. Sökningarna har fått mig nyfiken. Inte på vilka ni är utan på hur ni tänker, vilken information ni vill ha. Är det handfasta råd á la såhär uppfostrar du din pojke. Eller är ni ute efter det som jag står för, uppfostra barn som barn, inte efter deras kön. 

Jag tror nämligen inte alls på att hormoner gör att våra (yngre) barn känner en dragningskraft till att vara pojkar eller flickor. Jag tror snarare att barn vill prova. De vill leka med dockor, leka med fordon, ha klänning och klackskor, diadem och hårspännen, klättra i träd, gunga, leka kurragömma och testa sig fram. Vissa föräldrar får panik när deras söner vill ha halsband eller klä sig i rosa. Eller när deras flicka inte visar sig vara den där gulliga personen med Hello Kittytröja och tyllkjol utan en tuff unge som vill ha jeans och gympaskor för att kunna klättra i träd.

Hur är det egentligen med flickor som vill klättra i träd? Finns det rymliga kläder med förstärkta knän som tål tuffare tag på tjejavdelningen? Svar nej. Och finns det en rosa tröja eller en glittrig mössa på killavdelningen? Svar nej. I min värld behöver det inte ens finnas en pojk- och flickavdelning. Jag tycker att det är tragiskt att de stora kedjorna delar upp våra barn efter deras kön redan som ettåringar. Pojkavdelning med mörka kläder med maskiner på tröjorna eller flickavdelning med ljusa kläder och rosa gulligullmönster på tröjorna.

Jag har kontaktat H&M för att fråga varför det är så och fått svaret att det är efter föräldrarnas önskemål. De svarade också att alla deras kläder på samma sätt är uppdelade på dam- och herravdelning. Det kan jag förstå. För efter puberteten har män och kvinnor olika kroppar. Män har svårt att få plats i trosor och kvinnor behöver space för brösten i tröjorna. Det är mycket enklare om vi snabbt kan hitta kläderna för just våra kroppar på affären. Men barn. Små barn som inte ens kan gå eller prata. Behöver de ha speciella kläder? I speciella färger och mönster?

Tidigare kunde man alltid lita på Polarn och Pyret i den här frågan. De körde sina baskläder rakt av. Bara att välja färg. Rött, blått eller brunt. Eller kanske gult eller grönt. Deras unisextänk är helt borta sedan några år tillbaks. Nu har det vandrat in puffärmar och små tjejiga detaljer på kläder som är avsedda för flickor. Tunikor och leggins som är avsedda för flickor och så bilar, grävmaskiner och hus för pojkarna. Utan krusiduller, inskärningar på tröjorna eller utställda byxben.

När vi klär våra barn sänder vi ut signaler till dem. Du är flicka och du ska ha strumpbyxor och kjol och voilá så har vi gjort det svårt för flickan att leka. För med korviga strumpbyxor, klackskor och liten hård jeanskjol kommer man inte högt upp i trädet. Då är det bättre att man håller sig till pärlplattorna i pysselrummet. Bland de andra små prinsessorna.

Sen har vi det där med behandling. Linda Gruv har skrivit en uppsats om genusperspektiv på förskolan som visat att personalen behandlar pojkar och flickor olika, trots att de diskuterade genus sinsemellan i personalgruppen. Och på skolnivå har Hanna Lernestål gjort en studie där lärarna uppgav att pojkar och flickor behandlades olika. Bland annat bedömdes pojkars skapande som något ”rejält” medan samma sak som en flicka gjort bedömdes som ”sött”. Så inte ens pedagogerna, de som borde veta hur man behandlar barn, gör rätt om man ser till genusperspektivet.

Hur ska man då göra som förälder? Det är skitsvårt! Jag vill inte att mina barn som är pojkar ska bli retade för att de kommer till skolan med rosa mjukisbyxor. Men jag vill inte heller gå med på att låta de här sjuka könsnormerna vinna. Jag vill att vi ska ta makten över dem! Att vi ska låta våra barn vara BARN och inte behandlas efter könstillhörighet. Jag vill att mina barn ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra barn. De ska inte få det lättare eller svårare på grund av sina kön. Och jag vill att de ska kunna klä sig i vad de vill och leka med vad de vill utan att bli retade. När det gäller kläder och utseende så bojkottar jag de mest könsstereotypa sakerna. Och jag har som system att inte berätta för expediten vilket kön mitt barn har utan fråga efter en viss vara. Är det till en kille eller tjej? Frågar de för att veta vilken avdelning de ska hänvisa mig till. Det är till ett BARN, brukar jag svara. Vad har ni för långkalsonger till barn?

Det är lite löjligt. Men jag kan inte låta bli. Jag vill att affärernas expediter ska vakna. Jag vill att föräldrar ska vakna. Och att alla sovande pedagoger ska vakna. Man behöver inte vara könsfundamentalist men man kan tänka liiiite längre än snippa=rosa, Hello Kitty och fnitter och snopp= marinblått, Cars och tuffa tag, tycker jag.

Vad tycker ni?

Annonser
Det här inlägget postades i Barn och föräldrarskap, Genus. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Gulliga pojkar och tuffa flickor

  1. fiafit skriver:

    Åhhh som jag håller med! Jag skulle vilja påstå att jag behandlar mina killar på samma sätt som jag skulle ha gjort om de var tjejer. De gosas och pussas och är hur mjuka och mysiga som helst. Och väljer ofta rött istället för blått som tex täckjacka och gummistövlar. Men de är SÅ grabbiga i sina lekar. De knuffas och buffsar med varandra och ääälskar Star Wars (som jag avskyr) men det är nog min man som påverkat dem där. Jag märker dock att nu när Loppan börjat 6-års att stämningen bland barnen är lite ”annorlunda”. Helt plötsligt är tjejerna och killarna så uppdelade… jag tänker när jag står och tittar ut över gården vad de leker med. Jag var dock väldigt ”fysisk” när jag var lite med. Jag satt sällan still och lekte aldrig med dockor. Ville helst spela fotboll hela tiden 🙂

    • fiafit skriver:

      Hjälp vilket osammanhängade svar…. Jag hade skrivit mer mellan ”gården” och ”när jag var liten” men det stycket verkar vara försvunnet och nu kommer jag inte ihåg vad jag skrev….

    • Pyspunka skriver:

      Håller med om det där med 6-års och skolans mer könsuppdelade värld. Jag blev också skrämd över det och över att ren röda jackan och röda byxorna helt plötsligt ifrågasattes. Tror att de påverkas av de äldre barnen. Kollar in vad vad de större har på sig och vill vara lika. Min sexåring är mycket imponerad av de som går i ettan och tvåan. Han har börjat med endel coola ord sen han började sexårs också. Men asså. Och guuuud jag döööör. Och såna där grejer 😉

  2. Elin skriver:

    Här kommer en åsikt lite sent, men bättre sent än aldrig!
    Fokusera inte över huvudtaget på om du har en pojke eller flicka. Ditt barn har fötts som en individ med sin speciella DNA. Uppmuntra det ditt barn verkar vara intresserad av, låt barnet utveckla sin karaktär och personlighet med en hög dos av självkänsla och självförtroende.
    Skulle det vara så att du har ett barn av flick kön som gillar dockor o rosa eller ett av pojk kön som gillar bilar så låt det vara så. Ibland går denna genus debatt till överdrift och man ska hylla pojkar i kjol och flickor med bilar men nåde om det är tvärtemot.
    På 70 talet var det samma vända, min mamma var 23 år när hon fick sitt första barn då sa hon: Det här är ingen flicka det är en världsmedborgare!
    Flickan fick bara könsneutrala saker och kläder men hon var en liten prinsessa som älskade rosa, volanger och glitter. Det var helt enkelt hennes personlighet och hon är likadan idag! Hon har idag själv en liten dotter som hon klädde i rosa och volanger som bebis ända till min lilla systerdotter själv började bestämma. Hon leker bara med verktyg och bilar och skulle aldrig ha på sig rosa eller klänning.
    Så släpp taget litegrann och låt barnet visa själv vad det har för personlighet och intressen!

  3. Jag är man i medelåldern och har alltid gillat starka färger såsom rött, rosa, lila och turkos. Nu tycker jag sen ett tag tillbaks att utvecklingen går bakåt. Rött har av klädtillverkarna gjorts till en ”tjej”färg. Tidigare kunde man hitta jackor, byxor etc i rött men nu går det mer och mer mot grönt, blått,svart och grått. För att inte tala om träningskläder och gummistövlar för män. Där är det bara svart och blått sorgfälligt. Urtrist. Har mailat t ex intersport och tretorn/Viking om detta och deras tråkiga svar är att det skall vara så och vi kommer inte ändå något. Oerhört tråkigt. Hoppas dagens barn och ungdomar får det bättre. Alla skall ha tillgång till alla färger!

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s