Från glädje till panik

Bild lånad från nationalturk.com

Jag var inte ensam i julruschen idag. Men det var rätt mysigt ändå, med stora fina flingor och lagom kyla. Och i affärerna spelades det julmusik och expediterna var sådär julglada och vänliga. Allt var perfekt helt enkelt, tills tankarna kom. Tankarna på att en självmordsbombare skulle spränga sig och göra slut på allting. Jag försökte tränga undan dem men så fort jag såg en potentiell killer så blev jag rädd igen.

Fan vad sjukt. Att gå och misstro människor med ett speciellt utseende. Och att låta tankarna ta över fast man innerst inne vet att sannolikheten för att råka ut för terrordåd i Sverige är minimal. Men det är svårt att ta kontroll över dem eftersom det faktiskt har hänt. Det är två år sedan Taimour Abdulwahab al-Abdaly  utförde två sprängningar under julruschen i Stockholm. Jag var inte där men han lyckades med sitt uppdrag gentemot mig ändå. Han lyckades skrämma mig. En känsla som jag alltid bär med mig och som jag måste jobba med.  För den får inte ta alltför stort fäste. Den får inte få mig att hata. Får inte få mig att överföra fördomar och rädslor till mina barn.

Annonser
Det här inlägget postades i Politik och samhälle. Bokmärk permalänken.

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s