Så var svininfluensan här igen

Skärmavbild 2013-01-09 kl. 12.07.21Bild lånad från Aftonbladet

Så var den här igen. Svininfluensan, eller A(H1N1) som den också heter. Fram till vecka 52 rapporterades det 113 fall av svininfluensa i Sverige, men mörkertalet är såklart stort eftersom symtomen liknar de vid vanlig influensa och många söker heller inte vård och får bekräftat att de har just svininfluensan. Under mellandagarna dog en norsk elvaåring av svininfluensan. Även i Peking har två personer dött. Smittskyddsinstitutet tror att kulmen kommer att ligga i februari. De tror också att de som vaccinerat sig tidigare kan ha ett visst skydd kvar och har inte gått ut med vaccinationsrekommendationer annat än till riskgrupperna.

Efter den förra massvaccinationen  med Pandremrix var det många, framförallt barn och ungdomar, som drabbades av narkolepsi, eller sömnsjuka. Jag kommer ihåg hysterin. Hur vaccinationskön ringlade längs ett helt kvarter. Hur jag stod där med småbarn med spring i benen. Vi måste stå här. Ni får inte gå ur kön. Får inte trilskas. Det här är allvarligt. Det var en uppsluppen stämning. Alla i kön var oroliga, att de redan hade smittats, att vaccinet inte skulle räcka. Barnen kände av allvaret och stod stilla under en hel timmes köande. När hela min familj till sist lyckats bli vaccinerad så kände jag en lättnad. Vi lyckades! Vi kommer att klara oss.

Sen kom alla narkolepsirapporter och jag kände mig som världens sämsta och mest opålästa mamma. Hur fan kunde jag vaccinera tre barn utan att ha vägt in riskfaktorer med vaccinet? Tre barn varav ett dessutom var litet och svagt från början. Hur tänkte jag där? Som tur var drabbades ingen i min familj av narkolepsi. Men tänk om! Skeptikerna körde vad var det jag sa. Och med facit i handen. Vi räddade många människoliv genom massvaccination och vi var solidariska med de mest sjuka och utsatta. Men allt skulle gå så förbannat fort så att vi tillät läkemedelstillverkaren att ge oss ett läkemedel som inte var tillräckligt testat. Det var inte bra. Inte bra alls.

Med den här storyn i bakhuvudet så är jag skeptisk till vaccination. Samtidigt som jag är rädd för svininfluensan. Nu tror jag i och för sig att jag och de mina är såpass starka så att vi klarar en lunginflammation och jag hoppas att sjukhusen är redo med mediciner och antibiotika om vi skulle behöva det. Men ändå. Alla nyinsjuknade fall skrämmer mig. Påminner mig om 2009 och hur jag lät någon spruta in ett okänt vaccin i mig och min familj. Hur jag trodde att jag gjorde gott men det kunde ha varit tvärtom.

Förr tog jag vaccin lite hur som helst. Efter 2009 är jag är mycket mer skeptisk till vaccinationer. Hur känner ni?

Annonser
Det här inlägget postades i Politik och samhälle. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Så var svininfluensan här igen

  1. Ping: Jag utsatte er för fara- Förlåt! | Pyspunka

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s