Ni ljuger era fegisar!

Idag har jag plöjt diverse föräldratidningar och jag slås över deras likhet med de tama BVC- sköterskorna. Allt är normalt. Och alla föräldrar har svaret inom sig. De vet, innerst inne, vad som är bäst för deras barn. Föräldrar behöver ingen fast hand eller någon med erfarenhet som talar om hur de ska göra för de vet ju redan. De är ju experter på sitt barn…

Det här är ju en fin tanke. Att varken BVC eller nån journalist ska komma och tala om för MIG hur JAG ska göra. Samtidigt är det lite hemskt att det aldrig talas om sanningen. Att vissa saker gällande barn inte kommer fram. För ingen vågar trampa någon osäker, hormonsprutande nybliven mamma på tårna. Nej, istället påstås det i föräldratidningarna att vissa föräldrar ljuger om vissa saker. Som att deras bebisar sover hela natten, deras treåringar lägger sig lydigt klockan sju och att deras femåring bara äter godis på lördagar.

Jag skulle säga att det är BVC-sköterskorna och föräldratidningarna som ljuger! De ljuger för att de är så jävla fega och rädda att bli opopulära så de vågar bara berätta om sådant som inte stör någon. Som att föräldrarna har svaret och att allt är ”normalt”. Det är normalt att lillan ska styra och ställa över hela familjen (hon är säkert bara i en trotsig period och det går snart över), och det är ju fint att alla barn somnar i soffan framför TV:n, för man ska ju göra det som är bäst för den enskilda familjen. Och det är inte bra att bitas, men det är också normalt. Kanske kan du prata med ditt barn och fråga varför det bits? Sådär lullas det på. Och den föräldern som kanske, möjligtvis vill försöka få ordning på sina barn och sin tillvaro (som inte bara innebär att vara förälder), de föräldrarna får inte något stöd alls hos  BVC eller i föräldratidningarna.

Varför är det (fortfarande) bara Anna Wahlgren och Hugo Lagercrantz som vågar ge konkreta råd till föräldrar? Och varför protesterar inte fler föräldrar mot dessa mellanmjölksråd och du-har-svaret-inom-dig– tjaffs som föräldratidningar och BVC ger föräldrar?

För er som har orkat läsa ända ner hit kan jag berätta sanningen: Du kan få dina barn till vad som helst. Det är du som är deras vägledare och chef. Det är du som måste berätta för dem hur de ska göra och hur du vill ha det. Alla barn kan somna och sova i egen säng hela natten. Barn kan äta all mat. Ingen bebis föds med ”fel sugteknik”. Ingen mamma har för lite bröstmjölk. Ingen pappa ska behöva knöla ner sig i en spjälsäng för att ”barnet ville byta plats med honom”.

Skjut mig eller älska mig. Men tro fan aldrig på mesiga BVC-sköterskor eller artiklar om att somliga av oss ljuger för att vi har ”lyckats” med våra barn! Vi har inte lyckats, alls. Vi har bara bestämt oss för att våga vara vuxna. Det kan du också göra, om du orkar och vill.

Annonser
Det här inlägget postades i Barn och föräldrarskap, Media. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ni ljuger era fegisar!

  1. Alexandra skriver:

    Jag är, som du kanske sett, gravid i v26 och jag är redan trött på de där! Jäkligt svårt att ”läsa på” och försöka lära sig lite om småbarn när precis allt verkar vara normalt. Vet inget om huruvida de stämmer att ingen har för lite mjölk osv, har aldrig haft småbarn runt mig och detta är mitt första. Men jag blir galen på min BM som bara tittar mig i ögonen och säger ”mmmm aaaa så kan de ju vara” vad jag än säger! Utan att ens följa upp med råd eller åsikter. Såååå förståååående så jag kan kräkas.

    Tur att jag har min grekiska läkare som är lite mer(hum väldigt) rakt på. Även om jag inte håller med om allt hon säger och väljer att inte lyssna på endel av de ickemedicinska som kommer ur henne(som hur de är tur att vi får en tjej för med killar så måste man passa upp dom så mycket. ?) så kan man iaf få lite mer direkta svar på frågor man har.

    • Pyspunka skriver:

      Förstår din frustration! Jag är uppriktigt oroad över att så få barnmorskor och BVC-sköterskor vågar ge råd till gravida och mammor. De verkar mest rädda att ”lägga sig i” och ”stöta sig” med föräldrar tycker jag! Och om man inte vet någonting annat som förälder så godtar man deras flathet och tror att man bara väger och mäter på BVC och får Googla och höra med andra föräldrar hur man ska få de praktiska sakerna att fungera med sitt barn.

      Amningen är ett exempel. Alla säger att amningen är bäst för barnen samtidigt som nyblivna mammor skickas hem ett par timmar efter förlossningen utan att amningen har kommit igång. Och jag har aldrig hört om någon BVC-sköterska som kommer hem och berättar hur man ska göra utan föräldrarna går ta reda på det där själva och känner sig frustrerade och dåliga om de inte får till det. De måste ju TA TAG i grejer som de anser vara så viktiga. Och det där med mjölk är tillgång efter efterfrågan. Ju mer barnet suger desto mer mjölk produceras. Napp och nappflaska är en annan sugteknik och om man blandar in sånt innan amningen har satt sig så kan barnet få svårt att ta bröstet (som är svårare/tar längre tid). Jag är ingen amningsfanatiker alls, men tycker att det är taskigt att skicka hem föräldrar för tidigt utan att ge dem tydliga instruktioner om amning och information om hur det fungerar.

      Samma sak är det med så många andra saker. Om man får problem med barn som inte äter, inte sover, inte bajsar eller vad det nu kan vara så vågar inte BVC säga ”gör såhär” utan man måste ha en italiensk svärmor som vågar ta tag i det hela, typ. DÄR borde vi kvinnor hjälpa varandra mer och dela med oss av kunskap och erfarenhet. För man får inte svar av BVC eller föräldratidningarna för de är så rädda att förlora läsare och att föräldrar ska välja att gå till kollegan.

  2. Men det är inte lätt det där heller… Innan jag fick barn hade jag starka övertygelser om hur man ska uppfostra sin unge och att allt funkar bara man är konsekvent. Det var ju dock innan den sargade kroppen, den extrema sömnbristen, de knallstinna brösten, dunderhormonerna – och innan vi träffat just vår unge. För barn är verkligen galet olika, vissa är faktiskt lagda mer åt sovhållet medan andra skriker mer osv. Och i kritiska ögonblick kan det även vara skönt att ibland bara få höra: det är normaaalt, det går öööver… Och jag som i just barnuppfostringssammanhang verkligen inte gillar avsteg från rutinerna har nån gång ibland insett att det kan vara positivt att bara släppa lite ibland, för att överleva, liksom.

    minasannaord.wordpress.com

    • Pyspunka skriver:

      Jag håller med dig Sanna! Ibland måste man tumma på regler och övertygelser för att överleva. Det tråkiga är väl om man abdikerar helt, eller inte orkar se vad man borde göra.

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s