Gatan som skiljer oss åt

I mitt område har vi en betydelsefull gata. På ena sidan bor vit medelklass bestående av mamma, pappa och 2,5 barn. De bor i villa med trädgård, studsmatta och äppelträd. På framsidan står en SUV och kanske en liten extrabil också. Det kan ju behövas om det kör ihop sig med barnens aktiviteter.

På andra sidan gatan är det hyreslägenheter med invandrare och svenskfödda som saknar kapital, ungdomar och arbetslösa. Där körs det cykel, kollektivtrafik eller Opel Kadett från -89 och barnen leker inte på den egna gården med den egna gungställningen och den egna studsmattan utan på ordnade lekparker. De går inte på fyra olika aktiviteter i veckan  eller tar för givet att familjen ska åka till Åre när det är sportlov och till Thailand när det börjar bli lite mörkt framåt höstkanten.

Den här gatan är också skiljelinjen som bestämmer vilket dagis och vilken skola barnen ska gå i. Om det är i trävillan från 1909 eller i tegelkomplexet från 1976. Om det är i någon av de strukturerade föräldradrivna dagisen eller i det kommunala, där fröken Berit arbetat i hundratvå år och skriker och gapar så att vem som helst blir rädd.

Det enda som inte gatan bestämmer över är när barnen börjar högstadiet. För när de börjar i sjuan möts de i den gemensamma skolan. Då ska de integreras. De flesta från villakvarteret väljer att inte låta sina barn gå i den skolan. För det blir ju ett så stort steg. Det blir ju en chock när de stackars barnen kommer ut i verkligheten. Och ser alla barn från höghusen, där ibland både mamma, pappa, mormor och farbror bor i en trea tillsammans med fem barn. Har inte ni ett eget rum? Har inte ni en källare med bastu och TV-spelshörna? Delar ni tvättstuga med en massa andra familjer??

Vem det är mest synd om är upp till betraktaren. Jag själv är mest arg och rädd för den där gatan. Den, som skiljer rik från fattig. Från lyckad till misslyckad. Vi lever i samma område men i skilda värdar. Vi sitter aldrig på samma föräldramöten, på samma grillfester eller kräftskivor. För det är Vi och Dom, som är lite avvaktande och osäkra på varandra.

Vet ni vad det värsta är? Den här gatjäveln finns inte bara i mitt område utan över hela Sverige och hela världen. Jag hatar den och jag avskyr vår segregerade värld.

Annonser
Det här inlägget postades i Mish Mash, Politik och samhälle. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gatan som skiljer oss åt

  1. Ping: Hembygd? | Pyspunka

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s