Vill du dö mamma?

Jag sitter på vårdplanering och pratar om hur du går och står, äter och bajsar. Vi pratar om ditt sår på foten, varför det inte läker och om hur du sover på nätterna. Jag undrar om du verkligen behöver sömntabletter? Du har ju aldrig tagit mediciner förr, och så har du ju problem med din mage. Jag tänkte att det kanske är onödigt att du tar sådär mycket sömntabletter om du ändå sover som en stock, som din kontaktperson säger.

Sen har du en massa värktabletter också. Sex Alvedon varje dag. Har du ont någonstans? Varken sköterskan eller doktorn visste varför du stod på smärtlindring.

Du verkar iallafall trivas där du är. Du spottar, skriker och svär inte som du gjorde i början. Gud vad jag skämdes för dig då! Kommer du ihåg när du kallade personalen för apa och luder och nöp en av dem i stjärten? Tokmamma! Trivs du nu? Du har sagt att du vill därifrån. Undrat om jag har bil. Himlat med ögonen bakom de andra vårdtagarna. De är ju gamla och sjuka och du har nyss fyllt pensionär!

Tänk så det blev mamma! Nu när du har all tid i världen. Och jag håller på att stressa ihjäl mig. Äsch, man ska inte tänka så, men jag tänker ibland att det är så jävla dumt. Det är så dumt att du är så sjuk, när jag vet att du skulle ha hjälpt mig med barnen. Jag vet att jag skulle haft så mycket avlastning och barnvakt av dig. Som mina kompisar. Ibland är jag avundsjuk på dom. När dom lämnar barnen till mormor eller ringer till sina mammor och frågar om råd. Jag kan ju liksom inte ringa till dig längre. Du förstår inte det där med att prata i telefonen längre.  Det har ju till och med blivit svårare med talet för dig och du sjunger mest.

Det blev långt det här. Men jag undrar hur du har det? Har du ont? Sover du på nätterna? Vill du att personalen tar ut dig oftare? Tycker du att det var bra att vi ordnade ledsagare? Sedan undrar jag en till sak också. Du har ju alltid sagt att du inte vill bli dement och hamna på hemmet. Nu är du ju där. Hur känns det? Finns det något jag kan göra om det är så att du mår dåligt? Det finns ju nån sån där dödsklinik utomlands. Vi höll ju på och skämta om det förr. Vill du att jag tar dig dit?

Många frågor är det. Vi börjar med att ta bort Alvedonen.

Annonser
Det här inlägget postades i Alzheimers. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Vill du dö mamma?

  1. Fia fit skriver:

    Jag sitter här och tårarna strömmar så jag ser inte vad jag skriver. Det är så sorgligt och jag är världens blödigaste. I alla fall när det kommer till nära och kära. Vad har hänt med din mamma?

  2. madlar skriver:

    Pang….rakt i mellangärdet. Jag vet dina känslor. Att förlora utan att ha en grav att gå till. Att sörja personen som sitter mitt emot och fortfarande andas. Sänder dig en varm cyberkram…..

  3. Ting skriver:

    En stor kram till dig!

  4. Jessica MVH skriver:

    Sorgligt… måste vara skit svårt att veta vad som är rätt eller fel? Kram

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s