Jag tror att jag gjorde slut

När jag var yngre hängde jag alltid med någon. Om inte bästisarna var hemma så ringde jag på hos någon av reserverna. I sista hand kom Per, han som var allergisk mot typ allt och kissade på sig långt in på mellanstadiet. Cissi låg långt ner också. Hon ville bara leka häst och hennes föräldrar söp så in åt helvete och det var lite otäckt att inte veta vad som väntade när man klev innanför deras dörr. Men jag var hellre med Per och Cissi än ensam.

Och så har det rullat på. Jag har alltid sett till att ha någon vid min sida. Det har varit bra folk. Och mindre bra. De mindre bra har jag försökt att hitta bra saker hos. Alla har ju något positivt, fast det ibland sitter jävligt långt inne. Ibland har jag hängt med mindre bra människor för att själv känna mig bra. Ja fy faan. Tur att man inte är lika pantad som Julia.

Att samla på människor och vara hypersocial är bra på sitt sätt men det har också en baksida. För när man till slut har fullt med människor, ungar, djur, blommor, hus och fritidsintressen att sköta så blir man mer och mer kräsen med sin tid. Jag vill ju hellre jogga än fika med pantade Julia. Eller så vill jag fika med någon som ger mig mer än vad hon gör. Jag är less på att lyssna på hennes tugg och jag kan inte längre hänga med tråkiga människor för att roa dem, hjälpa dem eller för att jag själv ska kunna slå mig för bröstet och säga fy fan vad JAG är bra (i jämförelse).

Idag skulle jag göra slut med en Julia. En Julia som bara ger mig ångest och tar min energi. Jag skulle göra det på rätt sätt. Inte köra någon fegvariant och skicka sms eller skita i att höra av mig. Jag skulle ringa henne och säga att hon inte får komma hit och att det är bäst att vi inte ses mer för att vi inte har något gemensamt längre. Jag hade övat flera dagar. Haft monologer för mig själv. Övat mot mannen.

RIIIIING. RIIIIIING. Jag hade sån jävla hjärtklappning. Och när hon äntligen svarade med sin glada skrattiga röst så kändes det alldeles fruktansvärt vidrigt att säga min harang. Att göra slut nu när vi egentligen skulle träffas…

Att göra det man måste är att göra det man vill, att göra det man måste är att göra det man vill, att göra det man måste är att göra det man vill.

Samtalet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag sa liksom inte orden nu gör jag slut. Men jag sa att jag inte vill träffas. Och det var skönt, jätteskönt, att få kontroll över mitt liv och min tid. Att säga nej till någon jag inte vill träffa. Att inte alltid ställa upp. Och att inte alltid ha någon vid min sida. Jag är trött på kissande Per, häst-Cissi och babblande Julia som inte ger mig något utbyte.

Nu ska jag bara hänga med människor som ger mig bra energier. Eller lära mig att hänga med mig själv.

Är jag en hemsk människa?

Annonser
Det här inlägget postades i Mish Mash. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag tror att jag gjorde slut

  1. Chrissan skriver:

    Du är en klok människa. Ett föredöme!

  2. Fru Hansson skriver:

    Inte är du det. Det är ju precis det här vi uppmanas till hela tiden. Att våga säga nej och att plocka bort energitjuvar! Men ibland krävs det lite mod! Bra gjort!

  3. Jessica MVH skriver:

    Hur gick det sen?

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s