Brevet från lillgrodan

I dag rensade jag i rabatten. Hittade trädgårdsgrodan som du gav mig när jag flyttade in i huset. Du ville ge mig någonting beständigt. Någonting som jag inte kunde döda och någonting som inte var en trädgårdstomte. Du vet hur mycket jag hatar trädgårdstomtar. Kommer du ihåg när jag fyllde år och mina klasskompisar gav mig den där hemska tomten, bara för att jävlas? Det var förresten den sista stora festen som du var med på.

En av anledningarna till att du gav mig den där grodan var för att grodor påminner om mig. För dig är jag lillgrodan. Det var mitt smeknamn när jag var liten. Det blev även smeknamnet på min dotter när hon var liten. Lillgrodan. Ett kärleksnamn.

Grodtemat har varit vårt signum. Det har varit grodor på vykort, affischer, mjukisdjur, kalasinbjudningar och prylar. Och i dag, när jag hittade den där mörkgröna grodan med guldkrona i rabatten, så kom jag givetvis att tänka på dig. Mamma! Helvete! Vart är mamma?  För en liten stund trodde jag faktiskt att du var död. Men du lever ju! Du finns där. I din lägenhet som jag har inrett åt dig. Där bor det inga grodor, konstigt nog, men du har mina grå gardiner med blommor som du alltid har tyckt så mycket om. Och så hängde jag upp en grön ljuslykta från Indiska i fönstret. Du kommer ju aldrig att kunna tända ljuset i den men jag tänkte att den kunde vara fin för dig att titta på, och så vet jag ju att du älskar Indiska. Och så fick du mitt duschdraperi som du alltid har varit så avundsjuk på! Det där svindyra med lotusblommor. Varsågod! Det är ditt nu!

Ja, det jag vill säga är att jag saknar dig! Och att du poppar upp i mitt liv och i mina tankar ibland. Förlåt att jag inte hälsar på dig! Det är verkligen skitdåligt att jag kommer så sällan, men jag orkar inte… Orkar inte bli glad av att se dig och i nästa stund bli besviken på att du inte känner igen mig. Det är så jobbigt att se dina tomma ögon! Att se hur du liksom inte ser mig. Jag är inte längre din lillgroda. Jag är bara en okänd människa.

Annonser
Det här inlägget postades i Alzheimers. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Brevet från lillgrodan

  1. Elisa skriver:

    Så vackert skrivet min vän. Och så sorgligt! Varm kram ❤

  2. Mycket vackra ord! Blev lite tjockt i halsen så vackra orden var.

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s