Våga släppa taget för fan!

Jag har alltid funderat på det där med visningsbild på Facebook. Jag har fått för mig att det är en bild som ska visa vem man är, eller möjligtvis vem man vill vara. Det kan vara en stylad version där man har tio kilo foundation i ansiktet eller en mer avslappnad bild från  stranden på Bali. Här har jag det skönt, liksom.

Men det verkar som att stränder på Bali och snoffsiga snygg-bilder är minoritet. Istället väljer människor att ha en visningsbild på sina barn. Eller när de är tillsammans med sina barn. Mamma Pyspunka. Eller avkommorna Pyspunka. Jorå. De här små telningarna har jag knullat ihop. Titta! Så vackra!

Eller vadå?

Alltså, jag fattar inte! Varför? Varför ska man ha en visningsbild på sina barn? Jag har varit mamma halva mitt liv och jag älskar verkligen mina barn. Jag flänger runt på aktiviteter, köper fodrade gummistövlar till hösten och ringer barnpsykiatrin och kräver vård när de har mått dåligt. Liksom de flesta andra föräldrar skulle jag kunna offra mitt liv för mina barn. Men min Facebook, det är min grej. Liksom mitt CV. Och mitt jobb. Där är mina barn mina barn och inte jag. På Facebook syns Pyspunkan, ensam. För det är mitt konto. Det är jag som skriver och kommenterar, inte Minst fyra år. Självklart har jag bilder på telningarna där, men visningsbilden- den är fanemej min!

Vad tycker ni om visningsbilder på barn?

Annonser
Publicerat i Barn och föräldrarskap, Facebook | 5 kommentarer

Bort med fundamentalisterna!

Läser en artikel på Islamiska förbundet. Ett förbund där Omar Mustafa både är ordförande och presstalesman. Nätverket svenska muslimer i samarbete har skrivit en rapport som har presenterats för FN. I rapporten beskrivs en ökad osäkerhet för muslimer i Sverige och hur muslimska rättigheter i Sverige kränks. För att lösa problemet vill Islamiska förbundet bland annat gå in och styra mediernas rapportering om muslimer och de vill även att nyhetsuppläsare ska få ha huvudduk på sig.

När jag läser den här rapporten så tycker jag att det är ett bra beslut att Omar Mustafa fick lämna sitt uppdrag i Socialdemokraterna. Att gå in och styra och reglera svensk pressfrihet vore att gå hundra år tillbaks. Att han dessutom drar på sig offerkoftan gör honom ännu mer obehaglig. ”Partiledningen menar att man inte kan förena ett partiuppdrag och ett uppdrag i det muslimska civilsamhället. Partiledningens uppfattning är inte bara beklagligt, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater”

Jag uppfattar det som att Omar Mustafa vill ha ett vi- och dom-samhälle. Han vill skapa spänningar. Det han inte förstår är att han inte är någon talesperson för gruppen muslimer i Sverige. Han är talesperson för Islamiska förbundet, men det är inte samma sak eftersom det är ett fåtal av Sveriges muslimer som är medlemmar där. Jag tycker att Omar Mustafa är otäck på två sätt. Dels skapar han en förvrängd bild av muslimer i Sverige genom att skriva en rapport som hävdar att alla muslimer i Sverige skulle vara kränkta. Hur menar han att alla muslimer i Sverige är kränkta? Är han talesperson för alla muslimer? Och dels skapar han en förvrängd bild av Socialdemokraterna genom att påstå att han har fått avgå p.g.a. sin religion.

Vad Omar Mustafa inte verkar förstå är att han inte har fått avgå för att han är muslim utan för att han hade värderingar som inte är förenliga med svensk socialdemokrati. Det går liksom inte att ha tvivelaktiga åsikter om homosexuella och judar om man sitter i partistyrelsen. Det är samma sak med svart städhjälp, skattefiffel och obetald TV-licens. Som politiker i Sverige ska man vara fläckfri. På gränsen till helig. Det är inte Omar Mustafa. Därför är det helt rätt att han har fått lämna sitt uppdrag tycker jag! Fundamentalister och offermentalitet hör inte hemma i politiken!

Publicerat i Politik och samhälle | Lämna en kommentar

Allt går åt helvete

Min träningskompis är i fjällen och jag har inte någon, förutom hunden, som tvingar ut mig.

Jag hade bestämt att jag skulle köra ändå. Gå snabba långpromenader eller springa, även utan henne. Men det blev inte så. Det blev chips och vin istället. Varje kväll. Och så en massa godis som blev kvar efter påsken. För man kan ju inte spara, och absolut inte slänga. Nehej. Här ska det drickas och ätas och smaskas som bara den. Göttgöttgött.

Fy fan vilken dålig karaktär jag har. Nu får människan komma hem snart, innan jag måste skrivas in på alkoholkliniken eller viktväktarna.

Publicerat i Mish Mash | 2 kommentarer

Nys i armvecket. Obligatoriskt för alla över två.

Många på kontoret var sjuka idag. Förkylda. Man skulle kunna tro att de haft en gigantisk hångelfest över påsken, men jag tror inte det. Jag tror att de blivit smittade av varandra på ett tråkigare sätt. För när jag började studera de nästäppta människorna såg jag en tydlig trend; de nös rakt ut. ATJOOOOO! Och sedan kom kommentarerna från arbetskamraterna, prosit och herregud vad många som är sjuka här. Ja herregud vad jävla konstigt att folk är sjuka?

Om jag ska raljera lite (och det ska jag för det här är ju min blogg och här gör jag vad jag vill) så kan jag meddela att ett nysning rakt ut i luften smittar mycket mer än många tror! Och både influensa och förkylning smittar genom droppkontakt, dvs av nyspartiklar som virvlar ur en när man nyser. Eller virvlar och virvlar, när man nyser skickar man ut mellan 3000 och 5000 små droppar i luften med en hastighet på 120 kilometer i timmen. Det motsvarar orkanstyrka. Om man sitter i ett öppet kontorslandskap så har man noll chans att klara sig om det finns ett gäng rakt-ut-nysare och man hamnar i en orkan av smittosamma droppar.

Ni fattar vart jag vill komma vá? Nys i armvecket. Alla människor över två år ska ha den regeln klart för sig. Alla. Och det är alltså nysning i armvecket som gäller, inte i handen.

Capish?

Publicerat i Politik och samhälle | 3 kommentarer

Jag utsatte er för fara- Förlåt!

Jag har skrivit om det förr. Den där hösten 2009 när det låg mörka katastrofmoln över Sverige. När vi skulle vaccinera oss mot svininfluensan, kanske inte nödvändigtvis för att slippa drabbas själva utan för att vara solidariska. Och jag är solidarisk. Har vuxit upp i demonstrationståg, näbbstövlar och vi-ska-värna-om-de-svaga anda. Så jag köade i timmar med mina barn. För att rädda dem och alla sjuka och svaga.

Idag kom resultatet från den svenska Pandremixstudien som visar det många redan anat. Det visar sig att vaccinet gav barn- och ungdomar under 20 år en trefaldig risk för att drabbas av narkolepsi. Även hos unga vuxna (21-30 år) sågs det en ökad risk. Riskökningen avtog successivt med stigande ålder och efter 40 års ålder sågs det ingen riskökning i studien.

Idag vill jag säga förlåt till mina tre barn. Mest av allt till Äldstingen som åldersmässigt låg sämst till. Förlåt, förlåt, förlåt att jag utsatt er för risk att få era liv förstörda! Jag ska aldrig mer gå på en sån där massvaccineringsgrej. Jag ska aldrig, never, ever vaccinera er för att vara solidarisk mot någon annan. Sköt dig själv och skit i andra är min nya melodi när det gäller sjukdomar och vaccinationer. Mina barn ska aldrig mer få vara försökskaniner.

Läs mer om studien, om SvD:s granskning av beslutsfattarna eller titta på den 43 minuter långa dokumentären ”Efter sprutan” 

Publicerat i Barn och föräldrarskap, Politik och samhälle | 1 kommentar

Aj aj aj

20130325-124310.jpg

Vad satans ont det gör när en nagel går av sådär mitt på. Och ja, det här är ett töntigt I-landsproblem och nej, jag borde inte posta ett sånt här meningslöst inlägg.

Men vadå. Allt är inte meningsfullt och genomtänkt jämt. Och det gör ont. Satans ont.

Bild | Posted on by | 1 kommentar

Jag vet inte om jag vill hångla längre!

Som många andra var jag ett stort fan av Gyllene Tider när jag var liten. Det var ett självklart boyband som kompisgänget avgudade.  Vi kunde sitta inlåsta i flickrummet i timmar och drömma om att få pussa Anders Herrlin eller Micke Syd. Tänk om de kommer till stan, sa någon och vi andra skrek och hoppade runt som besatta. Jag och Anders. Tänk om. Alltså. På Riktigt?!  Jag blir så upphetsad- jag blir helt förhäxad.

Det blev aldrig någon turné i min stad och jag fick aldrig hångla med Anders Herrlin eller Micke Syd. Och sen blev det nittiotal och Gyllene Tider splittrades och det blev hux flux töntigt att lyssna på Vandrar i ett sommarregn.

Häromdagen fick jag för en kort sekund tillbaks de där känslorna jag hade som tioåring. Gyllene Tider var med i ett program på TV4 och i ”Fråga Gyllene Tider” kunde fansen fråga frågor. Där satt dom samlade. Fast. Det var något som inte stämde… De var inte längre de där snygga killarna som jag ville hångla med. Jag fick liksom inget pirr någonstans. Ville varken skrika, hoppa runt eller svimma av kärlek. Det kändes mest sorgligt att de hade blivit så gamla. Att VI har blivit så gamla. Per Gessle verkar ha tagit tag i det där med ålderdomen iallafall. För visst sjutton hade väl han sprutat Botox i ansiktet? Och när kameramannen körde close-up-filmning så blev det en tragisk blandning av solarium, läppglans, rynkor och urkass play back av den nya låten. Och den nya låten. Jag kommer inte ihåg  den nu men det var typ Flickorna på TV 2 blandat med Jag går och fiskar som varken kändes 2013  eller 1981.

Jag satt mest och tänkte på tjejen som ringde in. Hon som satt där på skypen med kajalgråt på kinderna och snyftade. Per. Du betyder allt för mig. En 16 årig tjej och ett gäng tagna gubbar. Några av dem blev lite våta i ögonen av hennes kärlek. Gulligt men ändå så obegripligt. En 16 åring. Några gubbar. Jag levde med Gyllene Tider 7/24 under en period men nu… Nu vill jag inte ens hångla med Anders Herrlin. Eller nja, förresten. Det är klart jag skulle kunna hångla. Men inte sitta med kajalgråt, skrika, grina, svimma och älska de där gubbarna på samma sätt som då.

Vad hände, liksom?

Skärmavbild 2013-03-24 kl. 14.41.15

Publicerat i Mish Mash | Lämna en kommentar